Sök
  • Edita Halas

Eugenia, Max & Dima

Jag som aldrig sett mig som en skribent tänkte mig att det här med att vara fotograf skulle vara perfekt för mig. Jag skulle inte behöva skriva någonting, bara berätta berättelser om familjer med mina bilder.. Nä hä du!!.. Facebook, Instagram och bloggandet "beg to differ"!.. Ni som läser detta ska veta att ett instagram eller facebook inlägg tar mig ibland flera dagar att posta, bara för att jag inte hittar en bra och fångande rubrik till bilden. Att svenska är mitt tredje språk gör inte saken lättare heller. Så går det några dagar, och ångesten över att inte varit aktiv på sociala medier stiger (för det ska man ju vara, aktiv alltså.. och helst varje dag, och helst med lång intressant text som avslöjar något personligt eller berättar något spännande, och helst med något frågetecken i för att främja engagemang..)..


Men ja, nu räcker det med gnäll-förord..


Nu är jag här och bloggar! Bloggar om en familj från mitt fina hemland med mäktiga berg.. En fotosession om en mamma och hennes två pojkar (som, säkert, kommer att krossa några hjärtan när de växer upp). En fotosession som ägde rum utan något fint solljus egentligen. Det var riktigt mörkt då och det regnade lite grann. Men för mig handlar inte fotograferingar om rätt kläder, plats eller väder. Det viktigaste och roligaste är att se folk sakta slappna av framför min kamera, släppa mig in i deras personliga utrymme och fånga deras egna magi på bild <3 (grrrr, ni ser! det finns en anledning att jag fotar och inte skriver böcker...)





27 visningar